Man brukar definiera sängvätning som barn över fem år som ofrivilligt kissar i sängen nattetid. Sängvätning eller enures är vanligare än många tror – ungefär var tionde sjuåring kissar regelbundet i sängen på natten. Bland femtonåringar har siffran sjunkit till en på hundra.
Även om alla kan drabbas är det mer vanligt förekommande hos pojkar än hos flickor och orsaken kan ofta vara ärftlig. Den vanligaste orsaken till sängvätning är en senare mognad av de nervsystem som styr urinblåsan. Vanligtvis växer det bort av sig själv, men hos vissa dröjer sig besvären kvar upp i tonåren. Andra orsaker till sängvätning kan t.ex. bero på hormonet vasopressin som styr njurarnas urinproduktion, eller om ett barn har varit torrt i ett halvår för att sedan börja kissa i sängen kan det istället bero på till exempel urinvägsinfektion eller förstoppning.
Små barn (under fem år) ser vanligtvis inte sängvätning som något större problem. När de blir äldre kan däremot både barn och föräldrar uppleva att det är besvärligt. Det är inte ovanligt att barnet tycker det är pinsamt, påverkar sitt självförtroende och oroar sig över att sova borta. Återkommande byten av sängkläder och avbruten nattsömn kan skapa irritation och frustration hos föräldrar – det är helt naturligt. Men gentemot barnet är det viktigt att visa kärlek och förståelse och försöka avdramatisera situationen.
